Ja sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag älskade Gili ön om ni nu inte redan fattat det...Det var absolut skönt att inte göra någonting alls, endast slappa och inte känna någon stress överhuvudtaget. Framförallt var det skönt att få sova som en gud, utan att behöva oroa sig för myror, äckliga fläckar eller kackerlackor. Rogivande att ta dagen som den kom och eftersom Gili T inte är lika party som Kuta blev det heller inte många utgångar. Vi var dock ute en kväll och den kan ha varit en utav resans bästa kvällar. Vi började på en bar som heter Rudys där vi för första gången bytte Bintang ölen mot en San Miguel, hallelulija för gomen som skrek efter omväxling. På Rudys var det becksvart, det enda ljuset som gavs var av ett ljus på varje bord så mysfaktorn var maxad. Tyvärr måste jag ge dem ett minus för toaletterna, gick hellre och kissade i en taggbuske på stranden om man nu ska vara sån...
   I vilket fall gick vi vidare till Irish pub som bara låg ett stenkast bort. Irish pub är ett ställe som är uppdelat i två sektioner med en väg som går emellan. På den ena sidan är det mer softmode, det finns spel, soffor och en bar. Här har man väldigt lätt att träffa på alla möjliga sorters människor och verkligen kunna kommunicera med varandra. Lisa träffade sin Australienska man (Douglas) här, Gustaf träffade en katt vän och de andra killarna träffade några svenska tjejer. Så atmosfären är väldigt go, om vi skulle vetat om det här stället innan skulle vi nog hängt här lite mer. På andra sidan gatan finns Irish's discogolv som är väldigt tätt med folk, på samma sida hitar vi havet där kvällen erbjöd till mycket skratt. Framförallt stod Gustaf och Jonte för underhållningen, fråga mig inte vad dem gjorde men det var awsome! Denna kväll somnade vi alla i två bungalows istället för fyra, sweet.

Innan jag drar vidare måste jag bara nämna Gilis paradkort "matmarknaden". Matmarknaden började när solen gått ner och var en marknad för lokalbefolkningen, där fanns det all sorters mat till ett billigt pris. Men framförallt ska dem ha stjärnor för deras otroliga spett med jordnötssåsen och dem feta banansockerkakapannkakorna med choklad. Mastigt fett men jävlar va gott!

Efter fem dagar kände vi att det räckte med vila och lugn och det var dags för puls och Kuta igen så vi åkte tillbaka. Resan hem var betydligt värre än dit resan. Båten tog lång tid och var nog ännu skumpigare än innan. Bilresan var fruktansvärd, vi fick den rangligaste bilen som de tröck in 10 personer i plus all packning. Det var varmt, trångt, man hade ett järnrör i röven och trafiken var tät så resan var dubbel så lång jämfört med dit vägen. Så hela den dagen spenderade vi på restid, lite surt men fram kom vi tillslut. Kuta välkomnade oss och påminde oss om olikheterna med Gili T,vi blev påhoppade av försäljare, nästan överkörda av mopparna och det var folk och ljud överallt. Kontrasterna var alltså stora men det var ändå skönt att va tillbaka till "civilisationen". 

Men vad som händer sen...ja det får ni reda på snart! Låt äventyret fortsätta.
Over and out

Så efter bilresan på 2 timmar kom vi fram till hamnen, det blev att köra en snabb frukost medan vi väntade in båten. Hamnen var full av folk som skulle bli uppdelade i två båtar. Vi fick tillslut efter att ha stått på bryggan i gassande sol stiga på speed båt nummer 2. Vi fick sitta inomhus i skinnstolar där skinkorna klippade fast sig och sjösjukan ökade successivt. Men vi klarade oss i land.
   Första åsynen av Gili Trawangan var likså ett paradis i jäförelse med smutsiga Kuta. Vattnet var blått och klart, stranden var vit och värmen var inte lika påtaglig, här fläktade det till och med. Vi märkte snart även att det var väldigt tyst, det finns nämligen ingen trafik här, endast klockorna från hästarna som körs med vagnar skallrade när de körde förbi. Eller någon rinklocka på en cykel som varnade oss att gå till sidan. Så jävla skönt var min första tanke. Men då började herr böneman härja... Ja man får väl vänja sig med det där! Vissa dagar var hans röst dock krakligare än andra och när han väckte oss klockan 6 på morgonen med sin vackra stämma, ja då gick han över gränsen kan man väl konstatera. Blir hellre väckt av en Geko ödla..."geko geko geko" kärlek.
   Vi bestämde oss för att leta efter ett hotel att bo på först och främst, det fanns mycket att välja på men priserna och standarden varierade ganska mycket så det var svårt att hitta det perfekta stället. Sjävklart gick vi åtta, svettiga med stora ryggsäckar bort oss helt, vi kom in i den lokala delen där endast sand och en ko här och där syntes till. Kon gjorde sig ännu mer till synes då Sandra trampade i koskit med endast flipflops. Been there, done that honey...haha! Och varför i hela friden går vi bort från havet? Vi ville ju bo vid stranden! Men självklart går jag in och styr upp det hela, så vi satte oss ner och åt och efter maten gick halva gänget och letade boende medan vi andra låg kvar som sillar på stranden. 
   Efter cirkus en timme kommer stjärngänget tillbaka med ett stort leende på läpparna, "vi har hittat bästa placet, ni kommer älska det". Och där packade vi på oss och gick till de berömda bungalowsen där vi skulle spendera fem nätter. Vi gillade de här bungalowsen enormt, första natten sov vi fyra tjejer och fyra killar i en då dem la in 2 extra madrasser. Sen sov vi restrerande nätter två och två. Vi hade utomhus dusch och toalett, går inte förklara så underbart det var att gå på toa till stjärnhimel eller hur skönt det var att duscha utomhus, kändes som värsta befrielsen. Så i de här bungalowsen fick vi resans första hela natt, dagen därpå var vi igen utvilade och alerta på nytt. Vi betalade lite mer för det här stället ca 140 kr natten men standarden var hög och en enormt god frukost ingick. Bananpannkaka, fruktsallad och te blev rutin.  
   Annars gjorde vi inte super mycket här på Gili, vi tog det oerhört lugnt, Carpe diem! Låg på stranden, spelade strandtennis, läste böcker och löste korsord. En dag åkte vi på en snorkeltur över hela dagen och stannade till på olika ställen och snorklade. Vi såg både havskölpaddor, småfiskar och rockor så det var helt klart värt. Båten var dock lite racklig, vi satt ungefär 50 personer på den och på tillbaka vägen var vågorna stora. Vi blev skölda med vågorna från kanten och jag trodde ett tag att vi skulle välta helt medan killarna var roade och tyckte det var spännande. Ja vi överlevde den där dagen också men man började förstå att Bali är ett Hajchapparall land. Lite hippie stil, men sånt gillar ju jag och konstigt nog går saker faktiskt ihop sig trots allt.

Har lite mer att berätta om Gili så det dyker upp i ett annat inlägg, på återseende!

Inspirationen flödar, jag fortsätter på det jag påbörjade med förra inlägget.

Jag och Lisa landade alltså sent på kvällen fredagen den 21 september på Bali, Kuta. Det var med darrande ben efter 15 timmars flyg vi mötte upp killarna som stod och väntade med hyrda moppar. Jag var så trött så jag orkade inte äns argumentera emot moppe grejen, hoppade upp bakom Jonte och lät Kuta omfamna mina trötta ögon. Intrycken var många, affärer och blinkande skyltar överallt, folk på moppar och folk på gatan. Så det här var alltså Kuta stad ? Inte som jag hade förväntat mig, kanske en aningen större än vad jag trott men så imponerande. Jag förstår ärligt inte hur dem hittade hela vägen tillbaks från flygplatsen och att vi kom fram oskadda var ju också ett under med tanke på omkörningarna och trafiken vi fick vara med om. Svettig var jag också, som en blöt säl på land ungefär. Men fram kom vi, till New Arena Hotel som är ett lite mer låg standard hotel. Vi mötte direkt upp dem 4 andra, Jens, Erik, Sandra och Linn men eftersom vi var så trötta blev det bara några snabba ord sen i säng. Men inte kunde vi sova bra den natten, ACn i rummet ställde vi på 16 grader, nybörjar miss. Vi låg och huttrade och frös hela natten.
   Kommande dagar såg likadana ut på ett ungefär, vi låg vid poolen, gick till stranden och checkade in alla duktiga surfare. Lärde känna Kuta helt enkelt, vi stannade här tre nätter innan vi bestämde oss för att åka till Gili öarna. Dessa tre nätter var tomma på sömn, vår AC ville inte sammarbeta och fortsatte spruta ut isluft. Vi var på skygarden en kväll (Kutas största discotek) och Erik hamnade skedandes med Lisa emellan oss?! Jag fick inta golvet efter att ha hoat som en uggla full av överenergi eller brist av sömn.
    Sista natten innan förflyttning började vi med våra malaria piller då Gili kan vara malaria drabbat. Och jag väcktes av Lisa som då och då pratade i sömnen och såg konstiga saker i syne.(se bipacksedeln på paketet). Så ja det var som en befrielse att åka från New Arena och Kuta. Vi gick upp klockan 6 den morgonen och åkte iväg i en minibuss vid halv sju tiden. Bilresan tog 2 timmar, men det var soluppgång och väldigt vackert så enbart njutning.

Men hur resan fortsätter sen, ja det får ni läsa i nästa inlägg. 

Hej vänner! Josefin (jag) lever fortfarande även fast den här bloggen är ganska nedlagd och död. Men tänkte ta tag i mina tankar som för närvarande är kringel krangliga många och osynkade. Så varför inte försöka få ner lite här och dela med er. Suveränt yes.

Jag fyllde 20 år den 26 juni och hade en sån där trevlig fest under natthimlen, Gurra och Jonte var där och frågade mig och Lisa om vi inte skulle med dem till Bali? Jamen visst ett handslag sen var det klart, vi åker! Och visst mindes jag löftet dagen efter...jajamen redan då började förberedelserna och planerna. En månad senare var det bokat och klart, här snackar vi YOLO på riktigt!

Så var vi iväg, den 20 september lyfte planet från Norrköpings flygplats och 15 timmar senare var vi på plats i underbart varma BALI och Kuta. Blev upplockade med moppar av våra fina killar, Jonatan och Gustav. Sen på plats mötte vi upp Jens som jag kände från ÅRE och Jonatans Sälen vänner, Linn, Sandra och Erik. Där var gänget samlat och hela 8 personer skulle vi resa tillsammans i en månad. Måste tillägga att vi fick tillökning av Ebba och Fredrick efter halva resan(även dem säsongare i Sälen), så vi blev faktiskt 10. Nu började äventyret!
   Vi har hunnit med mycket på de där 4 veckorna, varit på Gili island, Lembongan island, varit i Kuta och druckit öl, shoppat och träffat massa trevligt folk, testat att surfa, varit på Medewi, Balangan, Ulluwatu och massor mer.

Och vet ni, jag har haft det så bra, jag har levt fullt ut! Jag har skapat nya band med underbart fina människor och fått minnen och erfarenheter för livet. Så ett stort Tack till er!
   Kommer kanske skriva ett inlägg mer specifikt vad vi gjorde sen, detta var ett smakprov och en hyllning till er som var med på resan. PEACE!