Under dagen därpå vaknade vi till ett regnigt Lembongan, första gången vi fick se regn på hela vår resa! Lisa tog på sig sin röda väl nerpackade regnjacka och flipfliops och sprang ut i regnet, vi andra låg och gormade i sängen. Denna mulna morgon tillgavs en mustasch måndag, jag fick ett energiryck och började måla mustasch först på mig själv och sen på de andra tjejerna och det ena ledde till det andra... Jag hittade massa roliga effekter på min kamera och tillslut satt vi och ruvade på ägg, lekte med betongfigurer, Linn blev Hitler på en häst och ja mycket skratt gavs... underbara morgon! Efter vädret spruckit upp någon timme senare valde vi att igen hyra moppar och ge oss ut på vägarna. Denna gången åkte vi åt motsatt håll och hamnade vid en Mongroveskog (alltså en skog som ligger på vatten). Vi gick in i skogen och kom till en racklig bro som gjord av bambustock och andra halvdana pinnar, balansen sattes på prov.Om man skulle ramlat ner i geggan vet man inte om man skulle kommit upp igen, fy! När vi kom fram till brons slut stod där en båt och man fick åka och se på Mongroveskogen om man betalade. Lisa som redan hade sätt en sådan skog tog order om att vända, det var alltså inget speciellt att se så vi löd och gick tillbaka till våra moppar. Vi satte oss på mopparna igen och hade ingen aning om vart vi skulle härnäst. Men då magarna började göra motstånd valde vi att åka och leta matställe. Efter ett tags letande hittade vi också en okejig restaurang och intog ännu en Mie goreng ayam. Från restaurangen skulle vi ta oss tillbaka till mopparna som stod parkerade lite längre bort, det resulterade i att vi gick vilse och fick oss en rejäl promenad. Trötta och svettiga tyckte vi allesammans att det var nog med moppe åkandet och vi valde att åka tillbaka till hotellet. Vi fick skåda ännu en av Lembongans solnedgångar och var inte bittra att vi dagen därpå skulle åka tillbaka till Kuta, vi hade nu fått nog av allt uppvilande och ville ha lite fart och fläkt igen!
 
Morgonen därpå var vi tvungna att checka ut från våra hus redan klockan 9 på morgonen, så vi städade, packade och ställde våra ryggsäckar i en städskrubb vid poolen. Båten tillbaks gick inte förrän vid halv 4 så vi spenderade våra sista timmar på Lembongan vid poolen/havet och gjorde i princip ingenting! Innan solnedgången var vi tillbaka i Kuta efter en relativt kort resa men med en del trafikstockning påvägen. Vi stanade en natt i Kuta på (Gora beach inn) där vi hade bott en natt innan Lembongan också. Lite lägre stannard än vad vi bott hittils men för endast 50 kr natten var det värt varenda krona! Här bor massa backpackers och stämningen är mer än god, skönt häng hotel helt enkelt med inkluderad frukost dessutom (Banana jaffles) mm...Efter natten här bestämde vi oss för att bege oss upp mot Balis norra sida då ingen av oss ville stanna i Kuta när det var bombhotat (10 år sedan turistattentatet). Så vi valde att åka till en liten by som heter Medewi, ett ställe som skulle ha bra surf. Många av oss var redan negativa till Medewi då vi fått tips av andra att inte åka dit "det är smutsigt, det finns inget att göra där och om ni ska surfa är det tidig morgon som gäller". Men vi åkte dit ändå och om de som avrådde oss hade rätt eller inte, ja det får ni läsa i nästa inlägg.
Over and out!

Första frukosten på Lembongan intogs i en liknande innergård till ett homestay som hade likadant namn som där vi bodde. Fast det här stället låg några minuter ifrån, i vilket fall möttes vi av en skrattglad och kul gubbe och hans fru. Som bjöd oss på en stor fruktsallad och en suverän bananpannkaka, även om vi fick vänta ett bra tag kom vi tillbaka dit morgonen därpå. Den glade gubben tipsade även om vissa ställen som han tyckte vi skulle besöka så vi följde hans råd och hyrde 5 moppar av en snubbe som tjatat på oss vid vårt boende. 

Vi packade ryggsäckarna för en heldag och for iväg på mopparna, jag fick köra Lisa även fast jag helst skulle suttit bak och bara njutit av den fina miljön. Men det gick bra och det var framförallt super kul! Eftersom vi bodde nere i en dal var det brant uppför och mopparna gick på högvarv, häftigt att köra högre och högre upp och sedan se halva Lembongan med det blåa vattnet och alla båtarna i hamn. Första stoppet var Dreambeach som var lika härligt som dens namn. Vi var de enda människorna på stranden och stranden var vit, vågorna var stora och vattnet var blått. Här spenderade vi en dryga timme och lyckade även bränna våra stackars kroppar ytterligare... Efter det åkte vi bara ett stenkast bort till nästa sevärdighet som var "Devils Tear". Det är alltså två hav som möts och slår ihop mot varandra och över klipporna. Helt oberedda står vi och fotar då det helt plötsligt slår upp ganska hårt mot kanten, vi springer mot motsatt håll men lyckas ändå bli ganska blöta, coolt! Som blöta trasor fortsatte vi iallafall färden som den här gången gick i riktning mot Cenningan Island. Det tog lite längre tid att åka dit, Cenningan sitter i förbindelse med Lembongan genom en smal krasslig bro. Med tungan rätt i mun körde vi försiktigt över denna bro som skulle behöva en renovering, plankorna åkte runt när vi körde över men konstigt nog höll den ganska bra. Eftersom vi började bli ganska hungriga körde vi direkt till ett lunchställe som även var en "jumppoint". Det kostade dock alltför mycket att hoppa från den här avsatsen (klippan). Men det var bra matutsikt, dock var de var en aning för stolta med sina högtalare, musiken var för hög och sönderrammad. Men riktigt häftigt att se vågorna rulla in som var oerhört långa och väl mönstrade. Då vi var nöjda och belåtna fortsatte vi vår resa och svängde in på en annan väg som skulle föra oss till en större "jumppoint", den här gången stoppades vi dock av två småbarn som sa att det kostade att se dessa klippor, 3 kr kostade det men av ren princip vände vi på klacken efter Jens kollat läget och gjort klartecken på att det inte var något speciellt att se. Så vi tackade ön Cenningan och fortsatte iväg tillbaka till Lembongan. Vi åkte till dagsutflyktens sista stopp och det var "Mushroombeach" inget speciellt efter de stränder vi sätt tyckte hälften av oss och åkte tillbaka till boendet, resten stannade och utforskade stranden lite mer. Vi som återvände till husen fick se solnedgången från poolen med en Bintang i handen, inget dåligt avslut på en hejdundrandes bra dag!

Sen måste tilläggas att vi fann en till kackerlacka i vårt hus, denna gången på toarullen i badrummet. Drar ner betyget för boendet ett snäpp men eftersom Erik är så tuff bar han ut den och gav den till chefen för boendet. Den natten sov vi inte lika tryggt och hårt då vi misstänkte fler kackerlackor i huset och tillslut kändes det som det kliade på hela kroppen. Ja det var skönt när rummet äntligen fylldes av morgonljuset och den nya dagen gjorde intåg.

Vi bestämde oss att det var dags att lämna Kuta igen så vi köpte en resa till Nusa Lembongan (smekmånads ön) som den så fint kallas. Vi köpte med oss en massa Snickers och snacks och for iväg i en hygglig bil denna gång dessutom. Bilresan tog knappt en timme, sedan fick vi vänta i hamnen på båten en halvtimme och tillslut var det mindre än en timmes båtfärd. Den här gången blev vi erbjudna att sitta på Speedbåtens tak, så där satt vi och blickade ut över horisonten med draget i håret och solen stekande.
    Väl framme blev vi erbjudna skjuts från en Indo kille, vi var dock skeptiska och viftade bort hans erbjudande och sa att vi gick på egen hand och letade efter hotel. Mannen blev en aning irriterad och insisterade om att det var gratis och att det ingick i vår biljett. Jamen dåså, vi packade alltså in både oss själva och all packning i hans skrotiga pickup liknande bil. Vi var efter en 20 minuters bilresa väldigt glada för vår skjuts, inte kunde vi gått den här långa vägen med ryggsäckar. Vi bad honom köra till  Ketut bungalows som Lisa hade blivit tipsad om. Det visade sig vara ett riktigt kap, det var hus liknande Bungalows som vi fick trycka in fyra personer i. Där skönk priset även och passade in i vår budget, ungefär hundra kronor per person och natt. Tre nätter bokades direkt. Husen var väldigt gammalmodiga i stilen och rummet täcktes av en 240 cm bred säng, vi tjejer bestämde oss för att sova alla fyra i den sängen istället för att fylla det lilla rummet med extra madrasser. Bara några meter bort låg poolen och stranden. Man kunde sitta i poolen och se solnedgången över havet, sjukt fint ställe enligt min mening. Lembongan var i jämförelse med Gili ännu mer lugnare och orört. Det kändes nästan som vi var de enda turisterna på hela ön, inte det ultimata stället för den rastlöse men perfekt för den som vill stressa ner och inte göra någonting.
   Efter vi intagit rummen började magarna kurra så vi bestämde oss att leta efter ett matställe. Men vi tog nästan första billigaste och blev där dirigerade att sätta oss på loftvåningen med utsikt över havet. Fin matplats men det visade sig att restaurangen inte kunde levera mer än det. Vi alla tio beställde in Balis nationalrätt "Mie goreng ayam" nudlar med kyckling, ägg och ibland även räkchips. De här nudlarna badade i en röd tomatsås som färgade hela rätten i en skräckinjagande färg, det var smaklöst, vattnigt och en o annan myra låg och simmade i maten. Mums sa vi, rejält irriterade, hungriga och besvikna. Vi tjejer gick istället direkt till restaurangen bredvid vårt boende och beställde in frukt och bananpannkaka. Dagen fortsatte i slappmode med musik i öronen och pool/havshäng.
   Till middagen ville vi inte göra samma tabbe med restaurang valet så vi intog den restaurangen där det satt mest folk och med skylten "öns bästa restaurang" kunde vi inte annat än att ge "Lindas" en chans. Priserna här var lite högre (ca 40 kr), menyn stod på en svart tavla som var målad över en hel vägg och maten ja den var i världsklass. Efter att ha levt på Club sanwich och Mie goreng ayam de senaste veckorna var detta en såkallad hallelulija moment för smaklökarna. Under våra dagar på Lembongan hann jag testa både (fish in banana leaf, penne pesto, pasta carbornara och chicken burger) och inget var utav besvikelse, snarare fröjd! Så Linda den hypen får du, tacka och ta emot för underbar mat, oh yeah! Den natten sov vi tryggt skedandes alla fyra, även fast vi på morgonen funnit en kackerlacka i huset kunde sömnen och drömmarna flöda fritt. Och vad morgondagen erbjöd, det får ni fortsätta läsa om i nästa inlägg.

Ja vi var alltså tillbaka i storstaden Kuta igen som blev likt en huvudbas för oss under resan, vi kom alltid tillbaka till Kuta och planerade därifrån. Det första vi gjorde var att leta upp något hyggligt boende, New Arena lockade inte särskilt mycket då vi hade levt i lyx på Gili och inte ville gå ned till den lägre standarden ännu. Denna gång tog vi in på Suji Bungalows, efter en snabb titt på rummen bestämde vi oss nästan på direkten att ge det en chans. Det var en korsning mellan bungalows och ett hus så jag väljer att kalla dem "husen". De här husen hade 2 våningar varav 2 sängar på varje våning. Så vi tjejer hade ett hus och killarna ett. Det kostade 100 kr natten inklusive frukost. Frukosten kanske dock inte var av bästa slag, rostade mackor med sylt, lite frukt och ett glas juice men funkade att trycka ner. Det här stället var ett mer pensionärsställe så det var lugnt och det hände inte särskilt mycket men jag kan nog tala för oss alla att vi ändå har ett antal minnen härifrån...
   En dag bestämde jag och Lisa att det var dags att ta tag i surfingen så vi haffade två lärare på stranden som lärde oss grunderna under en två timmars lektion. Väldigt effektivt och visst kände vi oss proffsiga när vi äntligen kom upp på brädan gång på gång. Underbart kul att ha testat och jag kommer förhoppningsvis surfa mer och lära mig mer i framtiden. 
   Under onsdagen den 3 oktober gick jag,Lisa,Jens,Gurra och Jonte upp tidigt tidigt eller ja klockan 7. Vi åt den förträffliga hotel frukosten...och blev sedan hämtade av en bil vid åtta snåret. Bilen skulle ta oss till en lång flod och en heldags raffting (forsränning) . Under bilresan såg vi även en helt magnifik natur med risplantage schack och en utsikt över både djungel, flod och vattenfall i olika former. Så bara det gjorde resan värd varje krona. När vi kom fram delade vi in oss fem och fem i varje båt, killarna åkte i en och jag + Lisa fick två glada och roliga Japaner som medresenärer, de bjöd på mycket skratt. På med hjälm och flytväst och en darrande nervös Josefin som försökte kontrollera andningen. 12 km skulle vi åka på floden i den röda gummibåten och inte ångrar jag en sekund av den färden. Vi fick ducka för träd och broar, paddla och hoppa i båten när vi hade fastnat på en sten eller dylikt. Vår guide använde kodord för att få oss paddla frammåt, bakåt, ducka eller hoppa, ja jag följde efter Japanerna som verkade förstå bättre. Vi stannade efter halva färden vid ett vattenfall där vi fick ta kort och vila armarna efter all paddling, sedan fortsatte vi igen. Rafftingen avslutades med ett 4 meters dropp, ett lite mindre vattenfall. Hjärtat dunkade hårt och vi låg som packade sillar i båten och höll i oss ordentligt, men ner kom vi och överlevde gjorde vi och benen ja dem var som spagetti efteråt. Rafftingen var riktigt häftig, framförallt var naturen och miljön runt omkring tagen som ur en film, det flög fina fåglar över oss, det var vattenfall överallt och luften näst intill glittrade runt oss. Jag hade ett stadigt leende samt gåshud under hela resan. Avslutningsvis bjöds det på en buffe efter att ha gått 1000 trappsteg uppåt. Vi var sedan tillbaka i Kuta redan vid 2 tiden, Carpe diem så att säga. Vilken härlig dag vi hade, den levde vi på länge.
   
Ja resten av dagarna gick ut på att sola,surfa,shoppa,festa och äta god mat. Det Kuta är bäst på helt enkelt. Vi hade en sjuk, spontan utgång en kväll som jag har många minnen av. Det började med att alla var jätte säckiga och ingen var sugen på att festa. Jag var nog mest anti men spontant vände jag och peppade upp Gurra och Jonte så vi fyra tjejer och dem två drog ut. Det blev Alicats som levererar med sina Doubble doubbles och drägg häng med alla fulla glada människor.Underbart! Här träffade vi Kim som sedan fick följa med som minne resten av resan (Vi låter det förbli internt). Killarna drog hem tidigt och vi fyra tjejer splittrades men vi tog oss alla hem och vi möttes några timmar senare i huset, alla med en historia fylld med skratt. Vi fyra hade ganska svårt att somna den kvällen och under morgonen därpå mådde vi alla dåligt i magen. Kul kväll, dagen efter var värre.  
   Så mycket mer gjorde vi inte i Kuta, vi träffade några fler svenskar som någon/några i vårt gäng kände. Två av dessa svenska var Ebba och Fredrick (buddies med sälen säsongarna i vårt gäng) de valde att hänga på oss och våra äventyr, så vi åtta blev istället tio glada.
Mer om nykomlingarna och resans fortsättning får ni läsa i nästa inlägg.
Hajdaj